Svenska flaggan står för exkludering

Flaggnålstrenden är långt ifrån oskyldig patriotism – den står för förlegade symboler och ideologier. När politiker stoltserar med små pins med den blågula flaggan står de för en svensk identitet som är rotad i en gammal monarkistisk och kristen världsbild. Den utesluter hundratusentals svenskar med muslimsk bakgrund, ateister och dem som motsätter sig monarkin, skriver Konkrets Jonas Gruvö.

Under senare år har en växande trend bland svenska politiker väckt uppmärksamhet – bärandet av flaggnålar föreställande svenska flaggan, på kavaj, blus, eller var den passar bäst. Dessa små emaljerade pins, som stolt visar upp den blågula flaggan, bärs numera av politiker över hela det politiska spektrumet. Men vad innebär denna utveckling egentligen, och vilka budskap förmedlar dessa symboler?

Som så många andra seder kommer bärandet av flaggnålar från USA, där politiker började använda nålen med stjärnbaneret efter 11 september-attackerna 2001. I Sverige började trenden för fem-sex år sedan, ibland tillsammans med partinål, ibland med EU-flaggan och numera ofta med Ukrainas flagga.

Kristendom och monarki

Men låt oss börja med vad den svenska flaggan symboliserar. Korset representerar kristendomen och visar att vi är ett kristet land. Färgerna blått och gult står för kungahuset och visar att vi är en monarki. Men sedan kyrkan skildes från staten 1 januari 2000 är vi inte officiellt ett kristet land längre, men vi är en monarki.

Man behöver inte dra symboliken i flaggan till sin spets för att inse att den som bär en knappnål med svenska flaggan står för monarkin och för kristendomen. En fråga är hur de uppemot en miljon svenska medborgare som har muslimsk bakgrund ser på att det land de bor i har en flagga som visar att här bekänner vi oss till kristendomen – och till monarkin. Eller hur alla vi andra känner, som är ateister och vill avskaffa monarkin.

Då kommer det andra argumentet för flaggan – att det handlar om att visa stolthet över att vara svensk. Drar man det till sin spets betyder det att vi svenskar skulle vara bättre än andra nationaliteter.

Tvingade att vara svenskar

I denna nationalism och patriotism finns också en förtäckt rasism. För inte så länge sedan skilde svenska medier på svenskar och svenska medborgare. Men numera kallas alla som har ett svenskt medborgarskap för just svenskar. Man kan bli svensk medborgare efter fem år, utan krav på språkkunskaper. Men innebär det att man är svensk?

Om jag flyttade till Iran, Somalia, Kenya eller vilket annat land som helst, och fick medborgarskap där, blir jag då iranier, somalier eller kenyan? De flesta skulle nog svara nej på den frågan. Men med det synsätt som råder idag är vi alla svenskar. En kvalificerad gissning är att många av de invandrare – såväl flyktingar som inflyttade av andra orsaker – som fått medborgarskap de senaste åren fortfarande ser sig som just somalier, kenyaner, indier, ukarianare, ja, vilket medborgarskap som helst som de hade från början.

Att vi vill kategorisera dem som svenskar är en form av rasism och nationalism. För att det är just det finaste man kan vara.

Förbjudna flaggor

När detta skrivs infaller Sveriges nationaldag om en vecka. Och samtidigt har vi en årskull på cirka 100 000 som går ut gymnasiet. I Malmö, där jag bor och där mer än hälften av studenterna har utländsk bakgrund, kommer samma sak att upprepas: studenterna vill visa upp flaggor från det land de, eller deras föräldrar kommer från. Och vissa skolor kommer att förbjuda det, för här är vi alla svenskar. Och ilskna insändare i lokaltidningen och inlägg i sociala medier upprörs över att de inte vill känna sig som svenskar.

Valet av 6 juni som nationaldag är svårt att försvara. Huvudskälet är att 6 juni 1523 blev Gustav Vasa vald till kung. Det blev inledningen på en ärftlig monarki som slog över i ett hårt förtryckande envälde och katastrofala krigsföretag.

Det andra skälet är att 6 juni 1809 infördes en regeringsform som gjorde slut på det gustavianska enväldet efter det närmaste Sverige har kommit en revolution: gripandet och avsättningen av Gustav IV Adolf, som till följd av sin fixering vid Napoleon som Uppenbarelsebokens vilddjur hade lett in Sverige i förödande krigstillstånd med nästan hela sin omgivning. Paragraf 4 stadgade, i originalstavning: Konungen äger at allena styra Riket. (Fritt citerat från ett ledarstick av Per T Ohlsson 2 juni 2013.)

En lurad generation

Så, vad har vi att vara stolta över? Min generation, vi som är födda på 1950- och 60-talet, har blivit helt indoktrinerade, i skolan och av medier, att Sverige är ett land som består av svenskar som är bättre än alla andra nationaliteter. Vi har till exempel flest Nobelpristagare i litteratur per capita. Inte illa för att land där skriftspråket infördes mer än tvåtusen år efter högkulturer i Asien och Sydamerika.

Att vi från början av 60-talet och fram till slutet av 70-talet var världens rikaste land berodde på någon sorts medfödd driftighet och intelligens. Att det berodde på att vi hade vattenkraft, skog, malm och en intakt industri som inte var sönderbombad efter andra världskriget var det ingen som ville tala om.

Att grannländer som Norge och Danmark firar sin nationaldag har jag den största förståelsen för. De var ockuperade under andra världskriget.

Frankrike firar 14 juli, till minne av Bastiljens stormning under den revolution 1789 som resulterade i nationalförsamlingens deklaration om mänskliga rättigheter. USA:s nationaldag den 4 juli markerar minnet av självständighetsförklaringen från Storbritannien. Att länder och områden som varit koloniserade av Storbritannien, Frankrike, Belgien och Tyskland också firar och är stolta över sin nationaldag är heller inte svårt att förstå.

Stolthet? För vad?

Men vad har vi att fira, att känna stolthet över?

Neutraliteten. Att vi var ”neutrala” under andra världskriget, men stöttade Tyskland. Att vi sålde malm till naziregimen, tillät transporter av tyska soldater till Norge?

Upphävandet av tryckfrihetsförorodningen. Att vi under kriget upphävde tryckfrihetsförordningen, satte journalister som Ture Nerman, chefredaktör för Trots allt, i fängelse för att han kritiserade nazismen?

Privatskolor. Att vi som enda land i världen finansierar privatskolor med skattemedel, där vinsterna hamnar i skatteparadis?

Vård och omsorg. Att vi har sålt ut vård och omsorg till privata aktörer som berikar sig på usel vård med skattemedel?

Ökade klyftor. Att klyftorna mellan fattiga och rika har ökat sedan 1980, oavsett vilken regering som suttit vid makten?

Sämst på intgrering. Att vi har flest dödsskjutningar per capita i Europa, samtidigt som vi är sämst på att integrera flyktingar och invandrare?

Orsaken till välståndet. Att vi, som neutrala under andra världskriget, kunde bygga vårt välstånd på att exportera timmer och malm till ett sönderbombat Europa?

Export av vapen för folkmord. Att vi säljer vapen till Israel, ett land som begår folkmord mot befolkningen i Gaza, och även verkar ha bestämt sig för att göra livet för palestinierna på Västbanken till ett helvete.

Vägen mot diktatur. Att vi inte har en konstitutionsdomstol som kan ogiltigförklara lagar som Riksdagen klubbat? Ja, vi har ett Lagråd bestående av jurister, som upprepade gånger sagt att lagar instiftade av Riksdagen bryter mot grundlagen. Men Lagrådet är bara en remissinstans, till skillnad från andra demokratier där det finns en högsta domstol som ser till att ett parlaments eller en presidents beslut kan ogiltigförklaras. I princip innebär det att om exempelvis ett parti som SD fick makten, kunde detta parti införa något som liknar diktatur, med Ungern som förebild.

Så vad finns det då att vara stolt över? Definitivt inte över att vara svensk. Kanske att känna stolthet över att vara europé, att vi lever i en demokrati med dess fel och brister. Men svensk?

Jonas Gruvö